Visst är det skumt att det är de konstigaste saker som får en att inse viktiga saker?! Nej, nu var det nog ingen som fattade någonting. Men jag ska försöka förklara.
Först har man en dröm. Så går man där och tänker på det. Fortsätter leva som man gör och smådrömmer lite när man har en stund över. Jag hade ju till exempel ett jätte kul jobb som projektledare på Nudie Jeans. Gick glatt till jobbet varje dag och hade precis hur kul som helst. Men i bakgrunden längtade jag ju alltid till kvällen, för då kunde jag gå till min ateljé och jobba med mina egna grejor.
Ibland när jag satt där framför datorn och projektledde saker kunde jag leva drömmen lite genom att beställa en stämpel med namnet på min ateljé (för egna pengar så klart) eller göra någon annan pytte grej som höll drömmen vid liv. Men att det verkligen skulle vara möjligt att sluta gå till jobbet och bara gå till ateljén kändes länge inte ens som att det var en möjlighet. Svårt att förklara när man kommer till brytpunkten. Men en dag gör man det. Plötsligt känns det bara som att det enda men egentligen vill är att jobba med sina egna saker hela tiden. Lägga all sin kraft, energi och kreativitet på sitt egna företag.
Här är det konstiga. För sen sitter man där mitt i drömmen och kan inte riktigt komma ihåg hur det var innan. Nu känns det här helt självklart och man springer inte ens runt och skriker av glädje hela tiden - som man på något sätt trodde att man skulle göra när man "levde drömmen".
Men så finns det stunder när man stannar upp och verkligen njuter av det modiga beslutet man har tagit. När min alldeles egen MAYOREKEBLAD skylt monterades upp på fasaden var ett sånt ögonblick. Då började jag nästan gråta. Jag gjorde det inte men jag fick lite dimmig blick och kände mig helt sjukt lycklig i hela kroppen. Igår hade jag ett sånt där ögonblick igen.
Jag har ju flängt runt och levererat tavlor till massor av olika ställen den här veckan. Insåg plötsligt att jag behövde bättre emballage än brunpapper. Så jag mailade min gamla kontakt Tim på Kao Gems. Dom har allt: brunpapper, kapa-skivor, påsar, bubbelplast, skyltdockor, julskinkor i plast. You name it, dom har det.
Beställde en stor rulle bubbelplast av Tim och han budade över den med en gång. Det var då det hände. En liten gubbe kom körandes med en gigantisk rulle bubbelplast och en följesedel. Det var någonting med hans sätt att leverera den på som gjorde att jag blev så där glad igen. Han levererade den som att jag var ett företag, som att det var en självklarhet att jag behövde bra emballage. Ha ha ha! Jag inser att det låter sinnes sjukt. Klart han inte hade någon anledning att säga "Jasså, här står du och leker affär". Men jag blev plötsligt bara så lycklig när jag insåg att jag vågade säga upp mig för ett halvår sedan och att jag nu står här i MIN ateljé och det fungerar! Jag skapar saker, säljer saker och lindar in saker i bubbelplast. Lycka!
3 comments:
Oj, nu förstår jag att det blev trångt!!
Jag har inte hunnit kolla in varken din sida eller hela bloggen utan hamnade precis i detta inlägg och ville bara säga att jag blev berörd av ditt inlägg :-). Jag förstår precis hur du menar, för egen del har jag bara inte kommit till brytpunkten, än... Men någon gång så, det verkar ju så roligt att leka affär!
Jag kan VARMT rekommendera att våga. Både att hoppa av sitt fasta jobb och att leva drömmen!
Post a Comment