Började dagen med att gå till Sahlgrenska Sjukhuset och lämna blodprov. Målet är att min kropp ska sluta vara inflammerad på insidan. Vägen dit är proppfylld med Cortison, Sulfa och en läskig medicin som sakta stänger ner mitt imunförsvar och kroppens förmåga att inflammera sig.
Tills alla mediciner är i synk och läkarna har hittat den "ultimata" dosen måste jag gå dit en gång i veckan och lämna blodprov. Inser även att det ingår en liten "reality check", vilket jag uppskattar mer än själva provtagandet. När det verkligen gäller, när man blir allvarligt sjuk och behöver hjälp på riktigt är den svenska sjukvården helt fantastisk. Sköterskor och läkare tar sig tid, dom kommer ihåg vad man heter och dom lyssnar när man pratar.
Det som har varit värst under veckan som gått är biverkningarna jag får av Cortisonet. Jag blir helt speedad av det. Galen, pigg och överkänslig för ljud, ljus. Man vill slåss, skratta och kan inte komma till ro. Det räckte med att jag berättade några exempel för att läkaren bestämde sig för en radikal sänkning av dosen.
Han fnissade förtjust/förskräckt när jag berättade att min man kallar mig för "Eagle Eye". Namnet baserar mannen på att jag är konstant pigg och står i fönstret hemma och spejar som en örn. Jag är som en privatspanare. Ringer och anmäler takpannor som är på väg att blåsa av taket och bilar som parkeringskrockar. I natt var det bilinbrott och jag var så klart vaken och såg det också.
Nu håller jag tummarna för att jag blir mer "normal" av den sänkta dosen. Illamående av "gift medicinen" kan jag stå ut med men att gå omkring och vara galen fungerar ju inte i längden. Om en vecka ska jag dit igen. Det betyder ännu en fin liten nummerlapp till min nya collage-tavla!
No comments:
Post a Comment