Änglahångel

Igår gick jag med systrarna Hagdahl på teater! Jag var lite orolig innan. Pjäsen skulle hålla på i 2,5 h. Det är rätt lång tid att sitta stilla om man mår lite illa och är allmänt "Cortison stirrig". 

Men det var helt fantastiskt. Jättekul och bra! Visade sig att teater var det perfekta sättet att glömma bort illamåendet. Vi satt på raden allra längst fram. Skådespelarna var precis framför tårna på oss. På teater är det ju ok att sitta längst fram, till skillnad på om man skulle vara dum nog att gå och kolla på en trollkarl eller så, ingen risk att någon drar upp en och engagerar en i en scen. "Finns det några frivilliga?! Lilla fröken kanske vill vara med och trolla?" Blä!

Pjäsen hette "Änglahångel". Lite kortfattat kan man säga att den handlade om religion, Elvis, marknadsföring, välgörenhet och att gå för långt. Om ni har möjlighet så tycker jag ni ska kolla in den på Pustervik i Göteborg.

Våran kompis Rikard Södersten gjorde en ljuvlig Elvis/Arvid. Så bra! Jag hade inte hört talas om Lisa Pedersen innan. Hon glimrade! Skit cool tjej som sjöng (en låt i en megafon) och spelade trummor. Jag vill också sjunga i en megafon. Fast jag kan inte sjunga ... Jag kanske kan prata i en megafon. Eller lära mig spela trummor? Eller också bara fortsätta göra halsband, tavlor, betongtårtor och allt annat som jag gör nu...