När jag pratar med mina vänner förstår jag att det är dags för utvecklingssamtal och hälsokontroller. Som egenföretagare gör jag mitt bästa - skriver små to do listor, både kortsiktiga och lite längre planering. Man måste blicka framåt! Å så har jag varit och gjort en synundersökning. Trodde att jag kanske behövde glasögon eftersom jag har haft ont i huvudet ett tag. Men jag hade korpsyn. Eller såg som en örn kanske man säger. Nä, det säger man nog inte. Behövde inga glasögon i alla fall.
Något som gör mig lite fnissig och glad mitt i alla novemberslask är göteborgarna. Detta härliga släkte. Så himla nyfikna och glada. Vilket ju är jättebra för mig eftersom de glatt traskar in i min ateljé och frågar saker som "Jaha, vad är det här då?" och "Vad ska man göra med den där betongtårtan då?". Just nu skrattar jag åt de stackars murarna rakt över gatan. De försöker sätta igen två gamla fönster med murstenar. Men var 5:e minut är de tvungna att sluta och svara på frågor från nyfikna fotgängare som går förbi. Vet inte vad de frågar men kan tänka mig att det är "Jaha, vad är det här då?" och "Vad ska man göra med den där betongen då?"
3 comments:
Kul.
Stella fattar i alla fall vad man ska ha en betongtårta till. Hon har gömt en kanelbulle i den. Kanelbulle av ull alltså.
Saknar dig :-)
/Linda
Kanelbulle av ull låter ljuvligt fint! Stella är ett mycket vackert och klokt barn! Saknar dig också vännen. Puss å kram i novembermörkret.
De frågade murarna vart de skulle gå för att hitta stället där det säljs betongtårtor.
Alternativt frågade de varför hålen skulle igen fyllas
Alternativt frågade de var närmaste T-bana låg
Alternativt frågade de varför Satre inte skrev färdigt fjärde och avslutande delen av Frihetens Vägar
Post a Comment