en bra dag

Att äta Kortison är lite som att ha jet-lag. Fast utan att kunna se tillbaka på den roliga resan, som ju oftast gör sömnlösheten/sömningheten värd besväret. 

Jag är pigg på konstiga tider och trött på helt andra. Allmäntillståndet kan svänga fort också. Ena stunden står man på en stege och i nästa ögonblick längtar man efter att lägga sig ner. Till och med ett hårt verkstadsgolv kan se lockande ut. 

Vaknade pigg kl 03.00. Inte lite så där "jag somnar nog om snart" utan klarvaken. Gick upp och rotade runt lite. Somnade sedan i soffan. Kände mig ändå rätt utvilad imorse när jag knallade iväg till ateljén. Gick där i vårljuset och kände mig rätt glad. Såg ett killgäng och fick lite Nudie-nostalgi. Det var en av fördelarna med mitt gamla jobb. Om någonting skulle bäras eller fixas så kunde man genom en enkel busvissling få med sig en hel hop med starka killar som hjälpte en med det som skulle uträttas. Nu bär och klättrar jag själv. 

Det har nästan gått "ett helt varv" nu sedan jag slutade vara anställd. Vid den här tiden förra året visste i alla fall jag att jag skulle säga upp mig, även om jag inte gjorde det förrän i mars/april. På ett år hinner man skaffa sig ett helt nytt liv. Nya rutiner. Nya nyckelknippor. Ny promenad till jobbet. Det gick att gå på skogsstigen under ett helt år. Jag tar en genväg genom skogen mellan Landala och Linnéstaden. Har en stor del av senhösten/vintern tänkt att jag snart måste börja gå på den riktiga, asfalterade vägen snart på grund av geggamojja och is. Men i morse insåg jag att jag faktiskt har klaffsat fram samma väg oavsett väder och vind. 

Största skillnaden på att vara anställd och att arbeta ensam hela dagarna är att all tid är min nu. Jag tänker hela tankar. Ingen avbryter mig. Det är skönt. Rätt lyxigt faktiskt. Å lite trist ibland. Spontanitet kan ju leda till underverk. 

En av de saker jag tycker allra bäst om med mitt jobb är att jag får vara med! Jo, men jag ska förklara vad jag menar. Jag blir inbjuden i era liv. Jag får höra roliga historier och dela era hemligheter. Det är till mig ni fnissandes berättar att ni ska gå hem och fria till er kille, eller att ni ska åka på lyxmyskärlekshelg och att er fru förtjänar en hel vägg med kärlekstavlor. 

Jag känner mig som en glädjespridare. Aldrig någon gång, på något annat jobb har jag känt att det jag producerar sprider så mycket glädje, lycka och kärlek. Det är stort! När jag gick och funderade på det här i morse, på väg till verkstaden, insåg jag att jag log. Tittade upp och möte blicken på en dam som gick åt andra hållet. Hon log tillbaka! Så nu har jag bestämt mig: "idag är en bra dag".