blommor

Spenderade helgen vid havet. När man bor i Göteborg är man i och för sig alltid ganska nära havet. Men de senaste dagarna var jag ännu närmare. Mannen har fyllt år och jag gav honom det finaste jag kom på i present - tid. 

Stängde den annars lördagsöppna ateljén och bokade in bowling, brunsch, massage, lyxrum och bubbel med havsutsikt (Tack snällaste, finaste Pernilla på Stenungsbaden) Unnade mig själv en alldeles egen massagetid också. Man kan inte låta bli att bli pånyttfödd när en kvinna ägnar 50 minuter av sitt liv åt att smeka ens kropp med släta, varma, svarta stenar. Hon pillade till och med in små stenar mellan tårna på mig?! Det var trevligt.

Kan erkänna att jag drabbades av en liten stunds "hjälp, vad är det jag har bokat in oss på egentligen" när vi kom till receptionen för att checka in. Överallt myllrade det av skrikskrattande "möhippe gäng" och buffliga grabbgäng som lystet stirrade på tjejerna. 

Men så fort jag såg vårt rum kände jag mig trygg igen. Vet inte om det var havsutsikten eller champagneflaskan i ishinken som lugnade mig mest. Målet med miniresan var att få vara lite privata, vila i ensamhet. 

I köket på Stenungsbaden är de duktiga på skaldjur och fisk. Vi åt, drack, stirrade på tjej-, killgäng och kommenterade fnissandes vem som flirtade med vem, vilka av tjejerna som var duktigast på att gå i klackskor, vilka yrken de hade och... Eller, nja. Det var kanske mest jag som stirrade och kommenterade. Vi lyckades både identifiera den blivande bruden i ett av gängen. Hon pilade fram och tillbaka på skyhöga klackar och utförde små uppdrag. Dansade bland annat med "mannen i den randiga tröjan" som jag och mannen enats om som kvällens "jag kommer att bli fullast ikväll och slutligen kastas ut". 

Sen blev vi så klart, oundvikligen, utsatta för ett av hennes uppdrag. De där pigga klackarna kom sättandes mot vårt bord med tre drinkar i högsta hugg. "Näää, säg vilka vi är." frågade jag när hon satte sig. "Har ni döpt oss till det där trista paret i 35-års åldern som sitter och stirrar?" "Näää. Jag bara undrar vad ni gör här, var ni kommer ifrån och hur länge ni ska stanna."

Visade sig att bruden visste precis var min ateljé låg och att hon älskade mina tavlor! Vi hade så trevligt att hennes kompis var tvungen att komma och "låna" tillbaka henne efter en stund. Ha ha ha! Nu håller jag så klart tummarna stenhårt för att hon ska önska sig en av mina tavlor i bröllopspresent. 

Idag har våren kommit till Göteborg. Solen skiner genom den iskalla luften. Överallt står folk tryckta mot väggen och blundar mot solen. "Tar sig en solgädda" som en av mina gamla leverantörer alltid sa. Jag firar våren i min nya, blommiga Whyred blus.