Ett under av effektivitet

Har ärligt talat inte känt igen mig själv sedan den där...ja det finns väl inget bättre ord än "kräk-fredagen" när jag bestämde mig för att aldrig mer äta min medicin. Kroppen är nog minst lika chockad av att börja bygga upp immunförsvaret som den var när den skulle bryta ner det. Inte mycket att gnälla över. Det kommer att bli bättre. Det måste det ju. För så här orkar man inte ha det i längden. Nog om det. 

Känner mig trots detta som "ett under av effektivitet". (OBS! ironi) The show must go on. Eller livet/vardagen fortsätter ju konstigt nog oavsett hur bra eller dåligt man mår. Rätt orättvist egentligen. När man mår dåligt borde någon slags "vardags plan B" kicka in. Kypare/värdinnor/städerskor/trollkarlar och annan servicepersonal borde ta över alla sysslor och göra allt för att få en att skratta! Eller, nä. Jag gillar ju faktiskt inte trollkarlar. Känns som att jag har skrivit om det tidigare...

Hur som helst så har jag i alla fall bokat in flera vårdbesök på en och samma dag för att vara borta från ateljén så lite som möjligt. Nu gäller det bara att hålla ordning på de olika besöken. Kan ju bli lite konstigt om jag råkar ta av mig kläderna hos tandläkaren, gapa stort hos gynekologen eller kavla upp armen och visa en lämplig blodåder hos Volvo-service-mannen. 

Mitt i allt det här ska jag forsla hit stora arkivskåp och borra upp diverse skenor och krokar i ateljén. När allt det här är färdigt kanske jag är frisk. Fast så har jag visst tänkt i ett helt år nu...