Igår började fortsättningen på min skrivkurs! Vi är färre den här gången. Lyxigt! Ett mindre rum med bättre utsikt och större möjlighet att prata, fråga - få mer av Sofies tid helt enkelt!
Som vanligt började vi skriva med en gång. Innan vi ens presenterade oss för varandra. Och precis som förut gör jag som Sofie säger. Hon har förmågan att motivera och engagera även en halvkall, grå afton i mars. Väldigt imponerande!
Men vet ni det bästa då? Hon hade med sig symaskinen. Jag ska ju få låna den! Om vi tycker om varandra säger hon till och med att jag kan få köpa den.
Tung liten pjäs. När lektionen var slut gick vi igenom den lite snabbt tillsammans. Den är vacker. Old School. Inga läskiga "data knappar" utan riktiga rattar man vrider på. Glädjen pirrade i magen på mig när Sofie steg för steg visade luckor och manicker.
Mannen väntade på oss utanför. Han hade blivit inringd för att bära. Nu står den här i ateljén - min nya vän Singer! Som tur är har hon en instruktionsbok. Jag ska bläddra i den. Lära känna henne. Sen ska jag sy saker. Små påsar och roliga grejor. Tjoohoooo!
Och så ska jag skriva en bok. Jo, jag ska det! Om man säger det högt så händer det.
No comments:
Post a Comment