Nu ska jag sträcka på mig

Det låter kanske fånigt. Men ibland vågar man ju inte sträcka på sig, ge sig själv en liten dunk i ryggen och säga "Vilka fina saker du gör! Vad bra du är!"

Blir lite fnissig när jag tänker på att min första tanke, när journalisten från London hör av sig är "Dom måste ha tagit fel på person. Finns det verkligen en Anna Lena Mayor Ekeblad till? I Göteborg dessutom?!" Eller när jag läser brevet från Röhsska och hittar mitt namn på listan över antagna. Jag var tvungen att låta min man läsa brevet och fråga honom: "Det är väl inte en lista över de som INTE kom med på vårsalongen?!"

Jag ska sluta med det där nu. Jag ska sträcka på mig. Ge mig själv en rejäl dunk i ryggen och säga "Grattis! Kul att det går bra nu. Det är du värd!" Jiiipiiee! Idag är jag glad. Idag igen menar jag ju så klart.