In-Ex

Ibland är jag lite impulsiv. Vissa kanske skulle kalla det spontan. Men jag inser att den korrekta stavningen är pinsam. För ovanlighetens skull åkte jag spårvagn i morse. Satt, som alla andra, och bläddrade i en Metro när min blick plötsligt mötte mitt verk. Jag rycker fortfarande till varje gång jag ser en av "mina" annonser i tidningen. Rycket följs av en bubblande glädje å så den där spontana/impulsiva/pinsamma lusten att ställa mig upp och skrika "Kolla vad jag har gjort! Tjohoooo! Vad fint det blev idag - igen!" Men sen inser jag att morgonresenärerna på 8:an kanske inte bryr sig om en annons i Metro. En gång tvingade jag en kille i kassan, där jag köpte en tidning som hade en bild på ett av mina halsband, att titta på bilden. Länge. Jättelänge. Jag stod bredvid och pep "Det har jag gjort. Jag! Fint va? Va? Va?" Men det blir så där när man inte har några kollegor att dela glädjen med. Just det ja. Har en sak till att erkänna. Igår visade jag Metroannonsen för personalen på In-Ex, där jag köper allt mitt material. "Gjort på pappret jag köpt hos er. Med färgen jag handlar här. Fint va? Va? Va?" Hjälp. Jag kanske måste söka hjälp för det här beteendet. För det kommer ju fler annonser menar jag. Vågar inte ens tänka på hur det blir när de stora affischerna kommer upp ute på stan. Eller tygveporna...