En gnisttändare!

Morgonen börjar med att det inte kommer något vatten i kranen när jag vrider. Inget varmt. Inget kallt. Inget vatten. Inget KAFFE! Visar sig att pumpen i huset vi hyr på landet har gått sönder. Kaput! Kloka män slår ihop sina huvuden och kryper i krypgrunder, vevar på saker, öppnar små luckor och blir ganska leriga. Utan att det hjälper.

Just då bryr jag mig egentligen inte så mycket om vattnet. Jag vill åka till Brastad och köpa Göteborgs Posten. Vet att Fredric Askerup kanske kanske kanske har skrivit något om oss kreativa som håller till på Sveagatan/Nordenskiöldsgatan i Linnéstan. Utan kaffe i kroppen, med leriga fötter och tassar packar vi in oss i bilen och åker till Konsum. Jag smygbläddrar lutad mot glassboxen. Och där står det: "Som om gnistan har tänts av Anna Lena som med egna smycken och tavlor ..." Lycka! Det står i tidningen att jag är en gnissttändare, någon som sätter igång saker, förvandlar spritlager till ateljé. Av gnistor blir det eld! Vem behöver vatten? Total lycka! Jag är lite lerig och smutsig men glad. Glad!