Svept i vepor

Först var det någon som klädde staden i affischer. Å nu har denna någon börjat svepa in staden i vepor. Ni tycker kanske det är konstigt att jag är så överraskad över alla grejor som dyker upp hela tiden. Ni kanske tänker "Men hallå? Du har ju gjort det här materialet. Hur kan du vara så förvånad hela tiden?" Men det är EN sak att på ett papper läsa, eller på ett möte höra att "Den å den veckan kommer abribuserna (jo, jag tror dom sa så) upp. Å då och då kör vi spårvagnsaffischer." "Sen måste du tänka i det och det formatet för de orden ska upp på veporna som klär in evenemangsområdena" ... "Eh, ok!"

Visst har jag stått och målat en väldig massa ord. En VÄLDIG massar ord i ateljén. Men att sen se det på riktigt. I staden. Det känns helt överväldigande. Å väldigt roligt. Dessutom ägnade jag en stor tid, på det här informationsmötet, åt att oroa mig över om någon såg att kaffet jag "drack" rann rakt ut genom min vänstra mungipa. I februari när jag, reklambyrån och Göteborg & CO träffades hade jag precis fått en ansiktsförlamning och såg helt ... ja, förlamad ut. "Vad kul att äntligen få ett ansikte på dig!" råkade någon säga. "Ööö, det här är INTE mitt vanliga ansikte. Jag brukar vanligtvis kunna blinka med båda ögonen och inte ha kaffe rinnandes ut ur ena mungipan." Lika konstigt som att se hela stan inklädd i mina ord känns det att nästan kunna röra ansiktmusklerna som vanligt igen.