Stunder att minnas

Ni vet att jag brukar skriva "jag vill vara det där minnet som får dig att le" på mina tavlor. För mig handlar den texten om stunder, minnen, de där ögonblicken man vill stoppa längst in i hjärtat, plocka fram ibland eller ofta och njuta av, le åt, längta tillbaka till. I lördags hade jag ett sånt ögonblick. Håkan på Way Out West. Kravallstaketet som trycker mot bröstkorgen. Människor runt mig som ler. Och sjunger med. Alla sjöng. Och log. Det var fint! Tack Håkan. Vi ses i Scandinavium!