Jag gick en sväng på stan för att speja lite efter mina Kulturkalasaffischer. Tänkte att jag kanske skulle se en buss eller spårvagn med en på också, om jag hade tur. Kom inte längre än till Aschebergsgatan (3 minuter hemifrån) för än den först dök upp. Jag som trodde att jag skulle få storhetsvansinne. Blev därför lite förvånad när tårar välde upp. Pinsamt men sant. Jag blev rörd. För där hängde den. Gigantisk och fin. Först såg jag inte vad det stod. Har gjort så många att jag inte minns alla. Men sen såg jag - Peter Wahlbeck var det som hängde där och var fin!
Under min halvtimmes promenad såg jag fler affischer än jag kunde räkna å väldigt många spårvagnar. Ligger hemma och vilar mig lite nu. Tar på krafterna att bli rörd. Men strax ska jag sprinta ner och hänga upp de där originalen på Turistbyrån.
Monday, August 2, 2010
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment