När jag tackade ja till att göra den grafiska profilen till årets Kulturkalas hade jag ingen aning om vilken genomslagskraft projektet hade. Fattade det kanske först när alla affischer, vepor och annonser började synas på stan. Igår träffade jag min granne Ulla, när jag stod utelåst efter träningen och väntade på den hundrastande mannen med nyckel. Fick världens hårdaste, innerligaste grannkram och så mycket snälla ord. Lite pinsamt för jag hade precis satsat järnet på Friskis sena medelpass och var allt annat än fräsch där under Reebok jackan. "GRATTIS! Jag har sagt till alla att det är min granne som har gjort det här fina materialet." sa Ulla. Jag och Ulla har varit grannar i 15 år. Hon var med redan på den tiden när jag var assistent (eller nolla som dom kallade det för att en av mina uppgifter ofta var att hålla längst bak i ett måttband) på arkitektfirman som ligger i samma kvarter som vi bor i. "Det är så kul att det har gått så bra för dig sen du sa upp dig!" Man bor här mitt i stan och tror att man är så anonym. Sen inser man att det finns människor i lägenheter bredvid som har jättekoll och blir superglada av att det går bra för en. Fina fina Ulla!
No comments:
Post a Comment