Hemma igen

Nu är jag tillbaka i Göteborg efter helgens äventyr i Karlstad. Vilken stad, vilka människor! Wow! Bilfärden dit blev lite snöigare än vi planerat för. I höjd med Vänersborg började jag oroa mig för om vi över huvud taget skulle ta oss fram till Karlstad. Men det gjorde vi. Tack till Rosell&Bergson. Hela Rum IV utställningen var så välplanerad och trevlig. Det kom mer folk än jag ens vågade drömma om. Karlstadsborna är verkligen trevliga. De frågade, tittade, intresserade sig - och köpte. Tjohoo! För min personliga del var det allra allra allra bästa att Jenny Wilson kom. Jag har ingen aning om vad hon har för anknytning till Karlstad, men helt plötsligt stod hon där och tittade på mina tavlor. Jag blev helt starstruck och tittade på henne. Stirrade. Svarade när hon frågade. Hon frågade om mina saker?! Och jag bara stod där och tänkte på att det var ju jag som skulle fråga henne saker. Säga snälla saker om hur jag avgudar allt hon gör. Hur hon var självlysande på Way Out West förra sommaren. Å att jag älskade henne och hennes gospelkör på Lorensbersgteatern i vintras. Så när hon var på väg att gå - då sa jag allt det. Å hon blev glad! Jag till och med erbjöd henne alla mina tavlor. Gratis. Då skrattade hon bara. Sen ryckte någon annan tag i henne och jag lät henne sväva iväg. Vilken kvinna. En riktig artist. Tänk att hon vet att jag finns nu. Och att hon har sett mina saker. Oj, det han jag nog säga till henne också. Medans jag hoppade lite upp och ner och klappade i händer. Hjälp. När jag tänker efter kan det nog hända att jag skrämde henne lite. Eller så gjorde jag henne bara glad. Rött läppstift, kängor och leopardblus. Hon är bara så himla bra. Hela hon! Å jag känner mig modig som sa allt det där jag ville säga.