Igår fick jag tillbaka ett gäng tavlor som har varit i Båstad och visat upp sig. Noga noga inlindade i bubbel och kartong kom de med posten. Det var som att återse gamla, goda vänner. Nu står dom här hos mig och glittrar.
Jag gör så många olika texter att jag hinner glömma bort dem själv mellan varven. Nu kan jag inte låta bli att tycka att jag är lite bra: "Ååå, det där var fint. Tänk att jag har kommit på det." Ha ha ha ha! Nu skrattar nog min kompis T och skakar på huvudet: "Anna Lenat" kallar han mig när jag blir sån där. Det är när mitt inre bubblar ut och jag blir så där självgod. Hi hi!
2 comments:
Jag skrattar med dig, inte åt dig. Det vet du, Annalenat. Jag e go mot dajj.
Ja du GO mot maj. Aj löv jo!
Post a Comment