Min gamla, trogna, fina, slitna digitalkamera fick lite för mycket Österlensand i sig under semestern i Skåne. Den vill inte mer. Säger bara "pip pip pip" och blinkar "E18" innan den slocknar.
Försökte mig på att polera, skaka och blåsa den ren. Men nej. Den är förlorad. Nu för tiden blir teknikprylar inte äldre än 4, 5 år. Så är det nog bara.
Nu har jag varit och inhandlat en ny. Fin. Enkel. Ren. Jag är en sån där person som väljer prylar på ren magkänsla. Megapixlar, minne, inbyggda funktioner. Nja. Det är ju så klart jätteviktigt. Men jag SÅG min kamera med en gång. Vägde den i handen och slog till. "Den ser ut som du" sa min man. Med andra ord är jag liten, platt, silvrig och har ett fantastiskt minne! Å det stämmer nog faktiskt. Hi hi!
Nu är det bara det där jobbiga kvar. Läsa instruktionsbok. Lära datorn att tycka om kameran. Allt sånt som man lätt kan bli galen av om man inte är på rätt humör. Så jag får fuska lite till. Använda mig av gamla bilder till bloggen. Men snart ska ni få se vad min nya kompis kan åstadkomma! Vänta bara!
2 comments:
Instruktionsböcker är ett nödvändigt ont som jag bara läser om jag är absolut tvungen. Vi köpte oss en digitalsystemkamera och Anders har insett att den där boken måste läsas...Attans.
Ser fram emot massor med bilder och jag såg minsann också Emma i DN:)
Kram kram
Jag har börjat använda den lite "Anna Lena style" - det betyder att jag har laddat batteriet och börjat ta bilder. Att sedan få in dem i datorn blir en annan femma. Hi hi hi! En sak i taget .... Stor kram!
Post a Comment