Möhippa!

Ibland är tystnad det bästa betyget!

När ett rum fyllt med skrattande, bubblande, pratande, härliga tjejer plötsligt blir andaktsfullt tyst blir jag glad. När det är "brick-kurs" i ateljén brukar även de spralligaste bli koncentrerade och tysta. Jag tar det som ett tecken på att dom har kul. Att dom målar. Fokuserar på tyget.

Idag hade jag ett ovanligt härligt gäng hos mig i ateljén. Dom gjorde väldigt väldigt fina saker under stor tystnad. Efter två och en halv timme blev de klara och korkade upp sitt medhavda bubbel. Jag är extremt imponerad. Själv hade man nog sippat lite vin med ena handen och målat med den andra.

"Nej nej nej! Det här arbetet krävde full fokus" skrattade dom när jag kom med mitt förslag om vin/måla. Glad sommar! Nu tar jag semester. Ska bara diska lite först...