Vi hittade ett sätt att hantera allt det hemska. Jag kommer inte ens ihåg vem av oss det var som började. Men humor blev vår grej. Det är klart att man får gråta när livet är jobbigt men ibland är det lättare att bara skratta.
I tio år var han min läkare. Rolf.
Jag kommer speciellt ihåg ett sjukhusbesök. Mina värden var dåliga. Jag hade gjort ett återbesök och lämnat mer blod för extra prover. Vi satt där i ett rum och skulle gå igenom resultatet. Han rättade till sina glasögon, tittade ner i journalen, läste, tittade upp på mig och sa med allvarlig röst "Om konst är lidande så kommer det att bli mycket gjort i ateljén nu." Sen skrattade vi. Så vi nästan kiknade. Kanske låter knäppt. Men just då var det bara så förlösande och ... ja, kul.
Det hade kanske inte fungerat för alla. Men för mig var det helt rätt sätt att skapa förtroende. Så här i efterhand vet jag inte ens hur han vågade vara så rå och rolig. Sen gick allt sönder. Rolf dog. Exakt i samma veva som jag blev jättesjuk.
Men det gick det också. För sånt är ju livet. Allt går. Över. Under. Å så vidare.
Jag tror att det är läkande att vända det onda till något gott. Göra fint av fult. Det är därför jag har börjat arbeta med ett nytt projekt. Planen är att det ska bli både texter, tavlor, bilder och (kanske lite otippat) halsband. Jag har strimlat, klippt och skurit sönder delar av mina gamla journaler och blad med provsvar och skapat halsband av bitarna. Hemska ord och dåliga siffror - som nu kanske kan förvandlas till något vackert?! Det kanske blir bra det här ... Kanske kan vara läkande för någon annan också. I alla fall för mig.
1 comment:
I recently came across your blog and have been reading along. Nice blog. I will keep visiting this blog very often.
Post a Comment