Ett ljus för Jon

När jag var liten bodde vi i en liten by på landet i Dalarna. Grangärde. Ett ljuvligt ställe att vara 6,7,8,9 -år på. Alla barn sprang/cyklade runt rätt fritt. Det var ingen idé att göra något bus. För alla kände alla. Och alla hade koll på varandra. Vi var "den utländska familjen" eftersom pappa är född i USA och enligt byborna inte riktigt var svensk. Jag minns dom där åren med glädje. Förra året tog min barndomskompis Maria kontakt med mig. Vi hade inte setts på 26 år. Tack vare Facebook kunde vi ta upp kontakten och ta en lunch tillsammans i Göteborg, där jag nu bor. Maria har hamnat i Stockholm. Så himla kul att ses!

Någon annan jag hittade via Facebook var Jon. Han hade hamnat i New York. Egentligen var det hans syster Sara som jag lekte med. Men Jon och deras hundar flängde alltid runt där på gården när vi lekte. På sommaren badade vi och på vintern åkte vi skidor. På sjön. Så där som man gjorde förr. Jon älskade "besten" ett stort snömonster vi byggde bakom huset varje vinter. Idag fick jag via Aftonbladet det sorgliga beskedet att Jon har gått bort. Nu sitter jag här och tänker tillbaka på alla dom där gångerna vi sprang runt i Grangärde och lekte. I mitt minne kommer du alltid att gapskratta med en tax i knät utanför huset i Grangärde Jon. Vila i frid!