Det måste ha varit ungefär ett år sedan, eller inte riktigt kanske. Men någon gång förra våren/sommaren var det i alla fall. Som jag mötte min fina Lotta. Jag var på språng till Björns Bar för att hänga upp nya tavlor. Hon stod där i Vasastan. Vacker som en dag med Judith i magen. Ja, det visste jag ju inte då att det var Judith som var där inne. Men gravid var hon och vacker var hon. På sig hade hon en fantastisk klänning med meloner. Jag vet att jag gav henne en stor kram och sa att hon var något av det finaste jag någonsin hade sett. Vilken klänning! Man blev helt lycklig bara av att titta på den. Tänk att få vara ägare till en melonklänning vet jag att jag tänkte. Vet ni vad det bästa av allt är nu då?! Den är min! I vår och sommar är det jag som skuttar runt i den där melonklänningen. Sen är ju tyvärr inte jag en sån där rosig, glittrig supersnygg gravidkvinna. Men ändå. Melonklänning har jag!
Kunde så klart inte motstå att knipa åt mig sista exemplaret av den här också! Den får jag sikta på att klämma på mig nästa år för jag fick nätt och jämnt upp dragkedjan över min vecka 25 mage när jag provade den. För gravid är jag ju och klänningen är faktiskt i XS...
Bildern har jag lånat från Lottas blogg: www.dromma.se
Saturday, April 21, 2012
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
shit vad sugen jag blev på en melonasklänning
Alla borde ha en melonklänning! Men jag tror att den är one of a kind ... Känns som att någon har sytt den, för hand, med kärlek.
Post a Comment