Lappar av minnen att fylla med nya minnen!

Det ligger något terapeutiskt i skapandet av ett lapptäcke. Först letar man fram små tygbitar att klippa till. Varje ruta förknippas med ett minne. Sen ska de placeras ihop minne vid sida av minne. Färg vid sida av färg. Och sen att sitta och sy ihop lapp efter lapp efter lapp. 

Till sist, mitt vanliga problem. Att veta när det är dags att sluta. Stopp nu. Stort nog. Det räcker. Sen sitter man där med en vacker färgmix och inser att det här lilla täcket snart kommer att fyllas med så mycket nya minnen.

Jag har redan provsovit middag med det. Gick alldeles utmärkt. Kan hända att Pricken ska testa också för ett sista godkännande. Just nu har hon det lilla aptäcket som favorit...