Modiga människor!

Ibland inser man inte vad det är man sätter igång när man får en idé och drar igång ett nytt projekt. Det har gått ungefär en vecka sedan jag började sälja bladen med texten "i våra hjärtan" - där pengarna går oavkortat till Johan Persson och Martin Schibbye som sitter fängslade i Etiopien.

Jag känner varken Johan eller Martin personligen. Det var mest att jag fick en så stark känsla av att "det här är så fel, jag kan inte bara sitta här och tycka att det här är fel, jag måste göra någonting, vad kan jag göra, något måste jag göra" Och så grävde jag där jag stod. Jag gjorde det jag är bäst på. Jag målade en text och bestämde mig för att sälja den till mina vänner och min kundkrets.

Men det är ju här det underbara med Internet kommer in. Nu för tiden, när man har ett par hundra vänner på Facebook, en blogg som i alla fall några läser och tillgången till e-mailadresser på nätet - då är det rätt lätt att sprida information och länkar. Det blev ringar på vattnet. Redan dagen efter att jag skrev om projektet på min blogg började det droppa in fantastiska mail från människor som ville vara med och bidra. Roligast av allt är att så många av Johan och Martins familjemedlemmar, vänner och kollegor har hört av sig. Och att dom är så glada och tacksamma! Att dom uppmuntrar projektet.

Idag kom en av Johans närmaste barndomsvänner in till mig i ateljén för att köpa ett blad. Inte kunde jag, för en vecka sedan, ana att det här projektet skulle leda till sånna här fina möten. Jag känner faktiskt att jag gör lite skillnad. Att jag i det lilla lilla lilla ändå gör skillnad och att jag hjälper till. En fin känsla. Länge leve modiga människor! Och då menar jag inte mig. Då menar jag journalister och fotografer som vågar gå ett steg längre för att sånna som jag ska lära mig lite mer om världen.