Martin och Johan

Egentligen har det varit en bra dag för min del. Fina kunder i ateljén. Trevliga samtal om utställning i vår. Ett jättespännande mail om projekt med lokal anknytning. Glada minnen från trevlig middag med fina vänner igår. Ännu en middag med andra ljuvliga kompisar att se fram emot ikväll. Jag har så mycket att vara glad och tacksam över. Ändå har jag en stor klump i hjärtat. Mina tankar styr hela tiden iväg till Martin och Johan. Deras familjer. Så många tankar. Vad kan man göra? Hur kan jag hjälpa till? Det måste finnas något man kan göra?! Jag ska göra något. Jag kan inte bara låta det här stanna vid en klump i hjärtat och tårar bakom ögonlocken. Det här är för orättvist.