Köpkvinnadisk!

Innan jag ens skriver ett ord till måste jag börja med att tacka mina bärare! Jens och Martin. Tre trappor utan hiss får plötsligt en ny innebörd. Om man har en tusen ton tung disk i famnen alltså. Tack! Nu är den i ateljén. Kanske inte riktigt på sin slutliga plats ännu. Men den är i ateljén. Monterad och klar. Ska släpa den till andra hörnet tror jag. Så det blir som det ska vara. Att man kan stå bakom den. Att den är det man ser när man kommer in i ateljén. Att inte min fina trappa bli skymd. Nu ska jag banne mig sälja! Tänker att man inte annat kan göra när man har en köpmannadisk. Köpkvinnadisk menar jag ju.