Work in progress

Kunde inte sluta måla igår. Var tvungen att stanna en timme extra i ateljén för att göra klart fas ett på de här tavlorna. Rev fina japanska washipapper i bitar och mojsade ner dem i en hink med tapetklister, för att sedan pilla ihop dem i ett mosaikmönster. När jag packade ihop igår kväll var allt fortfarande väldigt kletigt och blött. Alla färger förändras ju när de torkar så det var väldigt spännande att komma hit i förmiddags.

Får se hur jag går vidare. Tror det ska bli ännu mer rött, rosa och orange! Kanske text. Kanske inte.

Fint sagt

En stamkund stormade precis in i ateljén! "Min syster fyller år och då tänkte jag så klart på dig." Fattar ni vilken härlig känsla att någon springer in ifrån regnet och säger så till en?

Två minuter senare gick han ut med ett inslaget paket under armen. Fin kund, fin tavla och säkert en väldigt fin syster!

Vilken dag!

En av de saker jag älskar med att vara egenföretagare är friheten! Om jag vill kan jag ta sovmorgon och istället arbeta hela natten. Eller göra som idag. Ägna förmiddagen åt att åka till Häggum utanför Falköping och titta på ett torp.

Tur att vi har börjat kolla på stugor i god tid, för mycket av det vi har åkt och tittat på ser inte alls ut som bilderna på Hemnet. Jag menar om man tittar hela hösten och vintern så kanske man springer på ett guldkorn lagom till våren?!

Dagens torp hade en rätt rutten fasad och ett "extra" hus på gården som var mer ett renoveringsprojekt än ett rekreationstillhåll. Hur som helst så var det väldigt mysigt att åka på utflykt och andas lite lantluft. Själva huset låg fint omgivet av röda stugor och betesmark. Fast vi blev lite fnissiga när vi svängde av landsvägen in på den mindre vägen som ledde fram till torpet. Där låg nämligen en gigantisk, superful gammal fabriksbyggnad. Verkligen jättestor. Och grå. När vi frågade mäklaren vad det var för fabrik låtsades han först inte riktigt förstå vilken vi menade.

"Ööööö, den där jätte stora, grå som ligger precis vid infarten." "Jasså den. Vet inte om den är aktiv eller nedlagd." Efter en stund sa han att han trodde att dom hade brutit uran där förr. "Uran?!" Plötsligt kändes det rätt viktigt att få reda på alla vattenvärden.

Medans vi står och samtalar passar vår hundvalp på att rulla sig i en hög med bajs. Jo, bajs! Eftersom det inte fanns något vatten vid huset fick vi åka de två timmarna hem med en bajsig hund i bilen. Ha ha ha! Allt det här kommer nog att kännas rätt komiskt om ett tag, men just nu känns det mest väldigt skönt att vara tillbaka i ateljén.

Innan jag gick hem igår gjorde jag klart det här underbara karamelliga halsbandet. Går att linda många, många varv runt halsen. Säljs i fin ask!

Klart för hämtning!

En beställd tavla som står och väntar på att bli hämtad! Under tiden låtsas jag att den är till mig "du är underbar" säger den. Tack så mycket, säger jag!

Glada färger

Det är så roligt att ni tycker som jag! På sistone har jag ju funderat på att jag borde göra fler tavlor i glada färger. Så fort jag visade några här så har beställningarna strömmat in. Det är så lyxigt, kul och härligt att ni har samma smak som jag. I alla fall några av er. Tack!

Kärlek

Det här härligt att ni är så kära! De senaste dagarna har jag fått beställningar på "lycka är att gå vid din sida" och "du är underbar". Jag blir glad av att ni tycker om varandra och visar det genom mina tavlor!

Göteborgare i november

November är inte den månaden man känner sig som snyggast. Man är blek, rödfnasig och frusen. Försöker peppa mig själv genom att skriva glada saker på tavlorna. Den här kan man ju inte bli annat än glad av "today is a good day yes it is". Det gör ju inte saken sämre att den är knalligt rosa!

När jag pratar med mina vänner förstår jag att det är dags för utvecklingssamtal och hälsokontroller. Som egenföretagare gör jag mitt bästa - skriver små to do listor, både kortsiktiga och lite längre planering. Man måste blicka framåt! Å så har jag varit och gjort en synundersökning. Trodde att jag kanske behövde glasögon eftersom jag har haft ont i huvudet ett tag. Men jag hade korpsyn. Eller såg som en örn kanske man säger. Nä, det säger man nog inte. Behövde inga glasögon i alla fall.

Något som gör mig lite fnissig och glad mitt i alla novemberslask är göteborgarna. Detta härliga släkte. Så himla nyfikna och glada. Vilket ju är jättebra för mig eftersom de glatt traskar in i min ateljé och frågar saker som "Jaha, vad är det här då?" och "Vad ska man göra med den där betongtårtan då?". Just nu skrattar jag åt de stackars murarna rakt över gatan. De försöker sätta igen två gamla fönster med murstenar. Men var 5:e minut är de tvungna att sluta och svara på frågor från nyfikna fotgängare som går förbi. Vet inte vad de frågar men kan tänka mig att det är  "Jaha, vad är det här då?" och "Vad ska man göra med den där betongen då?"